No Idea – Jag Hatar Punk

No Idea - Jag Hatar PunkBolag/Distributör: Just 4 Fun
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 7/10

Skribent: Lukin


Just 4 Fun Records får för lite gehör när de gör kulturgärningar efter kulturgärningar, och inte verkar folk ha förstått bättre den här gången heller. No Idea kom från Finspång, och låtarna som utgör den här EP:n spelades in 1986 för att sedan hamna på samlingskassetten Container Party året efteråt. Nu, 2015, har de äntligen funnit sin plats på en färgglad vinylskiva tack vare nyss nämna skivbolag, så hatten av för det.

 No Idea är uppkäftig punkrock som inte tar några omvägar för att få fram det de vill ha sagt. Det är frenetiskt, förbannat och rakt på sak, och låter, trots tidens tand, väldigt bra.

Hade den här eminenta låtskatten hamnat på den klassiska samlingen Really Fast III, så hade kanske No Idea gjort ett större avtryck i den svenska punkhistorien, eller kanske inte. Gillar man det som cirkulerade inom hardcorepunken i Sverige runt slutet på 80-talet, så bör man i alla fall lyssna på låtarna Whitehouse statement och Teenage suicide, för det räcker gott och väl för att upptäcka No Idea och inse att man även kommer vilja höra resten av spåren.


No Idea: BandCamp


Headons – Vi Ska Aldrig Nånsin Bli Som Dom

HEADONS_mobineko_7_inch_standard_bag_v4Bolag/Distributör: AMTY/Sound Pollution
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 6/10

Skribent: Lukin


Första gången jag stötte på Headons viftade jag bort dem som ett band vars bäst före-datum var passerat redan när de slog sina första ackord i replokalen i Halmstad. Nästa gång jag stötte på dem motbevisade de mig genom att att ha genomsyrat sin punkrock med både Asta Kask och Stockholms Negrer samt genom att våga vara någorlunda politiska. Detta kanske är det bästa med att recensera skivor, att man faktiskt måste lyssna på band man tidigare irriterat har viftat bort och definitivt inte hade lyssnat på igen om det inte vore för att man nu faktiskt var tvungen.

Headons fortsätter på rätt punkspår och på svenska även på den nya given Vi Ska Aldrig Nånsin Bli Som Dom. Det är enkelt, melodiskt och sjunga-med-vänligt. Gott så, för ibland räcker det hela vägen i mål, och med tanke på de framgångar som Alonzo & Fas 3 skördar i nuläget så är antagligen Headons rätt i tiden trots att det faktiskt är 80-talet som de lutar sig emot. Titelspåret är starkt, och även B-sidans Aldrig se ner, medan den avslutande låten 82 är lite trött av sig. Jag tror att det är smart av Headons att hålla sig till EP-formatet, för det är här som bandet fungerar och som låtarna kan få slagkraft och ge mersmak.


Headons: Facebook BandCamp Spotify


The Dahmers: The Crypt (2015-07-25)

Semestertider och lönehelg brukar sällan vara optimalt för en välpackad musiklokal, tyvärr. Trots detta hade en helt okej mängd människor letat sig ner i källaren där bandet som släppte en av förra årets absolut bästa plattor gjorde sig redo att släppa loss sin The Dickies-doftande potenta rock rakt i våra öron och ansikten. Missat The Dahmers live fram tills nu, så det var dags för svendomen att ryka. Flankerade av två kåpklädda skelett på vardera sida klev bandet på den rökfyllda scenen. Rött ljus, rök och skelett… klart man trivs.
The Dahmers1

Ljudet på The Crypt var inte optimalt denna kväll, men det var inte så illa att det störde för mycket i den riffiga kavalkad vi bjöds på denna sommarlördag. Publiken fick höra några nya låtar från den skiva som ska komma under hösten, och det lät, om ni frågar mig, precis som sig bör. The Dahmers är enligt säkra källor ett kompetent liveband, och jag sätter min stamp of approval på det uttalandet nu när jag sett dem live till slut. Bandet känns som om de verkligen gillar att spela live och backar upp sina låtar med en attityd, vilket innebär att de inte bara står där som tyvärr kan vara vanligt med band som är ute och spelar mycket. Musik av denna sorten kräver sitt band, och jag tycker att The Dahmers sköter det bra.

Det är idel rockposer och svettigt från scenen, medan dansgolvet på The Crypt tyvärr stod still. Avslutningsvis uppvisar The Dahmers enormt god smak genom att spela Social fools av DEVO, och på så sätt vinna ytterligare pluspoäng i min bok. Även stänkaren Today your love, tomorrow the world av The Ramones spelades och detta är ju självfallet också på plussidan. En smått avslagen kväll på publikfronten, men ett stabilt och riktigt bra set av ett av, enligt min åsikt, Sveriges bästa nu aktiva band. Må ha varit första gången jag bevittnade The Dahmers, men hoppas inte det var den sista.

Plats: The Crypt, Linköping
Datum: 2015-07-25

Skribent: Mikael Hammarberg
Foto: Martin Wilson


The Dahmers: Facebook BandCamp SoundCloud Spotify


Broken Cross – Through Light To Night

Broken Cross – Through Light To NightBolag/Distributör: Apocalyptic Visions
Utgivningsår:
2015
Format: LP
Betyg: 9/10

Skribent: Mikael Hammarberg


Sveriges främsta våldsverkare under Holy Terror-flagg är tillbaka, och nu med en fullängdare. Alla ni som kräver kristallklart ljud, påkostade inspelningar och “rena toner” kan gå vidare direkt utan att passera gå, för denna platta är inte för er. För dem som gärna dyker med ansiktet rakt ner i det smutsigaste, råaste, inte räds det ruttna och gärna sitter i ett mörkt rum ensam är det däremot lilla julafton som hägrar. Ljudterroristen Broken Cross fortsätter korståget mot mänskligheten med sin hybrid av japansk hardcore, metal och några stänk black metal som grädde på moset. Det är lo-fi av bästa sort med enda minus att trummorna slår igenom på sina håll. Det är riffigt, drivigt och jag tror det skulle gå mycket förlorat om det blev mer polerat än vad det är. Smutsen behövs, och gör bara skivan ännu bättre. Låten Total isolation målar upp väldiga landskap i ett postapokalyptiskt samhälle, och jag njuter. Det är den övergripande känslan, att under de två föregående släppen var kriget igång medan nu på Through Light To Night så är det klart. Allt är borta och världen är öde.

Om man jämför med de två tidigare 7” som Broken Cross har släppt så känns det som den egna ljudbilden verkligen hittat fram, och det blir än mer uppenbart hur svältfött Sverige varit på band i den här klassen. Det är ett eget sound trots de uppenbara influenserna. Through Light To Night kan mycket väl bli årets skiva för egen del. Let the vvorld burn!


Broken Cross: Facebook BandCamp


Rättens Krater – Nordvästpassagen

Rättens Krater - NordvästpassagenBolag/Distributör: Republiken Bergslagen Grammofon
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 7/10

Skribent: Lukin


Giv nummer tre i ordningen är döpt till Nordvästpassagen, och innehåller inte mindre än fyra låtar som precis som alltid låter precis som de vill. Rättens Kraters skapelser är receptfria och kan intas när som helst. Här finns inga ramar, paragrafer eller rättesnören, utan det organiserade kaoset får agera vägvisare genom någon form av postpunkigt landskap som luktar lite av RAS, Devo och Joy Division. Nedsänkt i en balja av svensk 80-tals postpunk, som ser till att leverera en lika svårsmält skiva som de vid det här laget redan är kända för. Favoritspåret varierar från lyssning till lyssning, så mitt tips är att man ger skivan tid, men Rättens Krater är verkligen inte något som är till för den bredbenta mittenfåran.


 Rättens Krater: Hemsida Facebook SoundCloud Spotify