Author Archives: Lukin

No Idea – Jag Hatar Punk

No Idea - Jag Hatar PunkBolag/Distributör: Just 4 Fun
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 7/10

Skribent: Lukin


Just 4 Fun Records får för lite gehör när de gör kulturgärningar efter kulturgärningar, och inte verkar folk ha förstått bättre den här gången heller. No Idea kom från Finspång, och låtarna som utgör den här EP:n spelades in 1986 för att sedan hamna på samlingskassetten Container Party året efteråt. Nu, 2015, har de äntligen funnit sin plats på en färgglad vinylskiva tack vare nyss nämna skivbolag, så hatten av för det.

 No Idea är uppkäftig punkrock som inte tar några omvägar för att få fram det de vill ha sagt. Det är frenetiskt, förbannat och rakt på sak, och låter, trots tidens tand, väldigt bra.

Hade den här eminenta låtskatten hamnat på den klassiska samlingen Really Fast III, så hade kanske No Idea gjort ett större avtryck i den svenska punkhistorien, eller kanske inte. Gillar man det som cirkulerade inom hardcorepunken i Sverige runt slutet på 80-talet, så bör man i alla fall lyssna på låtarna Whitehouse statement och Teenage suicide, för det räcker gott och väl för att upptäcka No Idea och inse att man även kommer vilja höra resten av spåren.


No Idea: BandCamp


Headons – Vi Ska Aldrig Nånsin Bli Som Dom

HEADONS_mobineko_7_inch_standard_bag_v4Bolag/Distributör: AMTY/Sound Pollution
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 6/10

Skribent: Lukin


Första gången jag stötte på Headons viftade jag bort dem som ett band vars bäst före-datum var passerat redan när de slog sina första ackord i replokalen i Halmstad. Nästa gång jag stötte på dem motbevisade de mig genom att att ha genomsyrat sin punkrock med både Asta Kask och Stockholms Negrer samt genom att våga vara någorlunda politiska. Detta kanske är det bästa med att recensera skivor, att man faktiskt måste lyssna på band man tidigare irriterat har viftat bort och definitivt inte hade lyssnat på igen om det inte vore för att man nu faktiskt var tvungen.

Headons fortsätter på rätt punkspår och på svenska även på den nya given Vi Ska Aldrig Nånsin Bli Som Dom. Det är enkelt, melodiskt och sjunga-med-vänligt. Gott så, för ibland räcker det hela vägen i mål, och med tanke på de framgångar som Alonzo & Fas 3 skördar i nuläget så är antagligen Headons rätt i tiden trots att det faktiskt är 80-talet som de lutar sig emot. Titelspåret är starkt, och även B-sidans Aldrig se ner, medan den avslutande låten 82 är lite trött av sig. Jag tror att det är smart av Headons att hålla sig till EP-formatet, för det är här som bandet fungerar och som låtarna kan få slagkraft och ge mersmak.


Headons: Facebook BandCamp Spotify


Rättens Krater – Nordvästpassagen

Rättens Krater - NordvästpassagenBolag/Distributör: Republiken Bergslagen Grammofon
Utgivningsår:
2015
Format: 7″
Betyg: 7/10

Skribent: Lukin


Giv nummer tre i ordningen är döpt till Nordvästpassagen, och innehåller inte mindre än fyra låtar som precis som alltid låter precis som de vill. Rättens Kraters skapelser är receptfria och kan intas när som helst. Här finns inga ramar, paragrafer eller rättesnören, utan det organiserade kaoset får agera vägvisare genom någon form av postpunkigt landskap som luktar lite av RAS, Devo och Joy Division. Nedsänkt i en balja av svensk 80-tals postpunk, som ser till att leverera en lika svårsmält skiva som de vid det här laget redan är kända för. Favoritspåret varierar från lyssning till lyssning, så mitt tips är att man ger skivan tid, men Rättens Krater är verkligen inte något som är till för den bredbenta mittenfåran.


 Rättens Krater: Hemsida Facebook SoundCloud Spotify


Bad Nerve – Bad Nerve

Bad Nerve - Bad NerveBolag/Distributör: Ny Våg
Utgivningsår:
2014
Format: 7″
Betyg: 8/10

Skribent: Lukin


Bad Nerve är ditt nya favoritband om du har saknat kaxigheten och eggen som fanns hos Regulations. Fan, jag kan sträcka mig så långt som att det här är ett måste i samlingen hos alla som har något intresse av hardcore på mer ställen än i betydelselösa internetgrupper. Lyssna bara på en låt som Damaged goods, som är ett snorigt mittenfinger till samhällets normer och förfall. Om det inte är något som står fel till i hörsel- och tankegångarna lär det inte dröja länge innan du sjunger med lika mycket som du håller med.

Låten Dead town brottas med tristessen och likgiltigheten den skapar, allt inramat av perfekt hardcorepunk från den gamla skolan. Förvånansvärt men ändå inte är att Bad Nerve låter som bäst i det avslutande spåret, We lost our way, där just hardcorepunken får sätta sig på bänken och postpunken fått komma in. Att man under dessa sista minuter känner av både Lovage– och Joy Division-vibbar gör knappast saken sämre, så gör dig själv en tjänst och plocka upp den här EP:n direkt. Det finns inget som kan ångras i och med ett sådant beslut.


Bad Nerve: Facebook SoundCloud