Author Archives: Lukin

Ny video från Burning Kithen

Burning Kitchen har precis släppt sin diskografi på vinyl via Man In Decline Records, och i Sverige kan man plocka upp den skivan via Monument. För den som hellre längtar efter något nytt så kan det meddelas att de även har ett album på gång. Plattan har fått titeln Det Längtande Djuret, och här nedanför kan man spana in bandets färska video till den nya låten Skelettålder.

Burning Kitchen

Bina / The Lost Boys – Split

Bina The Lost BoysBolag/Distributör: Elände
Utgivningsår: 2014
Format: CD
Betyg: 5/10


Jag hade exakt noll positiva förväntningar på den här skivan, eftersom jag inte tyckte att Binas förra släpp var mer än ett irritationsmoment i min redan fullmatade tillvaro. Men skam den som inte vågar trycka på playknappen på grund av fördomar, för de små KSMB-flirtarna som gömmer sig här är på sina ställen riktigt bra, och textmässigt är det inte alls så pubertalt eller sandlådeaktigt som jag minns tidigare prestationer. Visst, det är fortfarande inget nytt under solen, men det behöver punk definitivt inte vara heller.

The Lost Boys låter väldigt mycket smutspunk från 80-talet, och hamnar, likt Bina, i det där facket som är OK men inte speciellt mycket mer. Det låter egentligen gött, men saknar kraften som gör att man verkligen kan ta till sig det. Hade t.ex. sången haft lite mer attityd alternativt karaktär, så tror jag att det här hade kunnat bli riktigt bra. I slutändan tycker jag om det här mer än Bina och eftersom Bina även huserar i Lost Boys, så är det lite synd att solokarriären tagit över. Gillar man streetpunk, så ska man definitivt spana in Lost Boys.


Bina: Facebook


Hope Haven – This Is KBA, Not LKPG

Hope Haven - This Is KBA Not LKPGBolag/Distributör: DIY
Utgivningsår: 2013
Format: CD
Betyg: 5/10


Det lokalpatriotiska bandet Hope Haven spelar hardcore med en eftersmak av 00-talet, så den som gillar rakt-på-sak-HC med pekfingertexter bör hålla sig extra uppmärksam. Jag gillar den kaxiga kängan i EP-titeln, men när det gäller musiken så saknas samma attityd. Det blir ganska platt på sina ställen, och sången har i stort endast ett enda läge vilket blir tröttsamt trots att det är slut efter sju hyfsat korta spår. Som alltid med nya band som testar vingarna bör självkritiken vara större, och därför sålla bort spår eller spara dem så att de kan filas på inför nästkommande släpp. Det positiva med Hope Haven är att energin ger en bra känsla, och trots att riffen känns återanvända så låter det gött och svängigt. Med andra ord, är du en sucker för 00-talets hardcorescen, så kanske det här är det som gör din dag.


Hope Haven: Facebook BandCamp Spotify