Tag Archives: Against Me!

Musikåret 2014

Åren går fort, men man hinner ändå med en hel del, och 2014 var definitivt inget undantag. Vårt lilla skötebarn till klubb, Filler, tog sina första stapplande steg i slutet av 2013, och har under detta året växt till sig ordentligt och bjudit på, för oss, oförglömliga spelningar och vänskaper. Mitt skivbolag Judas Cradle Recordings släppte sina två sista släpp innan jag beslutade att lägga ned det, samtidigt som mitt andra skivbolag Farsot släppte sina två första släpp och påbörjade arbetet med tre kommande diton.

Förändringarna när det gäller Lukinzine var att Robin Havbring och Christoffer Röstlund Jonsson började skriva recensioner, och vi får se om de fortsätter även under 2015. Det kommer även att komma in några fler intervjuskribenter nästa år. Vidare så fick jag åter igen äran att vara en del av juryn för kategorin punk i Manifestgalan, och hur vi röstade får ni läsa om någon gång i början av nästa år. Misstänker dock inte att någon kommer att bli besviken.

Jag började även frilansa som krönikör för Junkyard i november, och vi får väl se var det leder och om jag verkligen har tid för det framöver. Det värsta som hände mig under året är dock ganska så färskt, då min livskamrat sedan nästan 14 år tillbaka somnade in. Han är otroligt saknad, och jag vet egentligen inte hur jag får saker och ting att fungera utan honom i mitt liv. Ett steg i taget antar jag, och det finns väl kanske en tröst i att han faktiskt lever vidare i annat än mina minnen då detta webzine även är döpt efter honom.

Förutom allt det ovanstående så kom det ju även ut en hel de skivor under året, och precis som vanligt har jag slitit mitt hår och överanvänt min skivspelare i jakten på att försöka få ihop någon form av årsbästa-lista. Var så goda, gör vad ni vill med den.


Topp tio album 2014:

Against Me! - Transgender Dystophia Blues#1. Against Me! – Transgender Dysphoria Blues LP
När musik och texter känns så ärliga att man tror att man tjuvlyssnar på något som man inte får, det är då man kommer riktigt nära konsten. Den här skivan saknar ingenting, och frustrationen och uppriktigheten som döljer sig mellan de flesta pissförbannade raderna är så genomträngande att det är omöjligt att lämnas oberörd. Against Me! har hittat tillbaka, om än på ett helt annat sätt än tidigare. Uttömmande perfektion.

Against Me!: YouTube


Gas Rag - Beats Off#2. Gas Rag – Beats Off LP
Ilska, aggressivitet och en misströstande uppkäftighet fångat på en tolv tum stor samt cirkelformad vinylbit. Om du inte är rädd för att åka på en pisksnärtskada i bästa samt smutsigaste  d-taktsformat, så ska du dyrka den här mini-LP:n tills döden står för dörren. Gas Rag må ha gått skilda vägar under året, men musiken de lämnat bakom sig lever vidare.

Gas Rag: YouTube


Night Fever - Vendetta#3. Night Fever – Vendetta LP
Tvivlade aldrig på att uppföljaren till New Blood, skulle vara bra, men Vendetta är så mycket mer än så. Från första till sista låten har riffen, solona och framförallt sången dig i trans, och man vill inget annat än att dra på punkspelning. Var, när eller hur spelar ingen som helst roll bara det händer. Vem styr?

Night Fever: BandCamp


Fucked Up - Glass Boys#4. Fucked Up – Glass Boys LP
En annorlunda råhet än på de tidigaste släppen, men samtidigt är det här troligtvis också det mest personliga som Fucked Up någonsin har släppt ifrån sig. Det är storslaget på det lilla planet, och det är intimt samtidigt som det är energiskt och medryckande. Få band klarar av balansgången mellan genialt och total galenskap på samma sätt som personerna som utformar Fucked Up.

Fucked Up: YouTube


Foreseen - Helsinki Savagery#5. Foreseen – Helsinki Savagery LP
Riff-festen som döljer sig på det här albumet är utan tvekan något som kommer att få Foreseen att hamna på allas läppar under nästkommande år. Ingen, nej ingen, med en förkärlek till thrashig crossover-hardcorepunk kan motstå det finska vansinnet som är Helsinki Savagery. Respektera riffet.

Foreseen: BandCamp


Midnight - No Mercy For Mayhem#6. Midnight – No Mercy For Mayhem LP
Mörkt, sataniskt och mer catchy än mittenfårans hubba-bubba-pop. Midnight tar lika mycket från Venom som från Motörhead, och får satan själv att dansa som om skärselden brann under dennes fötter. Varför pratar inte alla om No Mercy For Mayhem?

Midnight: BandCamp


Okkultokrati - Night Jerks#7. Okkultokrati – Night Jerks LP
Night Jerks är inramningen av ett konstverk som inte längre kan genreförklaras. Okkultokrati är nu en egen entitet som har skapat sin helt egna värld av oljud. En saktfärdig och samtidigt frenetiskt attackerande energi som kanske inte är världsomvälvande, men däremot kroppsomvälvande och totalt nedsläckt. Man vänds ut och in och samtiden målas i svart. Vår tid är nu, och vår tid är slut.

Okkultokrati: YouTube


Floor - Oblation#8. Floor – Oblation 2xLP
Genom tydliga strukturer och harmonier visar Floor en formtopp som vi inte har sett sedan debuten. Riffen osar fortfarande av doom-metal, men med så mycket atmosfär att det ibland är svårt att andas in allt i ett och samma andetag. Storheten ligger i finessen att återskapa det gamla och ändå få det att låta nytt samtidigt som det visar att historien ibland ska upprepa sig för att massorna ska inse vad det är de har missat.

Floor: BandCamp


Wovenhand - Refractory Obdurate#9. Wovenhand – Refractory Obdurate LP
Varje gång Wovenhand släpper ett nytt album letar han sig längre och längre in i de dunkla och mystiska delarna av mänskligheten. Musiken som ramar in svärtan är komplex men tilldragande och stundtals skrämmande vacker. Man kan inte sluta lyssna. Man vill inte sluta lyssna.

Wovenhand: BandCamp


Svart Städhjälp - ST#10. Svart Städhjälp – S/T LP
Svart Städhjälp kör bara på och naglar sig fast i lyssnaren så att denne kan lapa i sig varenda ton och stavelse. Här finns inget mellan raderna-tjafs, utan “det är dags (det är dags!) för verklighetssanering” ute på gatorna och i vardagsrummen. Ingen kommer undan och frågan är om någon ens vill det. Den här städhjälpen är behövlig i hardcorescenen, just för att den känns ärlig, på riktigt och direkt.

Svart Städhjälp: BandCamp


Bubblare:

  • Long Knife – Meditations on Self Destruction LP
  • Pusrad – Errare Humanum Est LP

Topp tio EP:s 2014:

Night Birds - Monster Surf#1. Night Birds – Monster Surf 7″
Surfiga melodier som likt instrumentala punkvågor väller ut ur högtalarna och visar upp en annorlunda men ack så fantastisk sida av Night Birds romans med 80-talet. Monster Surf är perfekt i nästintill alla sammanhang där man kan tänkas behöva en övermäktig gitarrslinga som sällskap. Promenad, diskning, förfest, huvudfest, efterfest eller kanske bara att somna till. Allt fungerar.

Night Birds: BandCamp


RVIVR - Bicker and Breathe#2. RVIVR – Bicker and Breathe 12″
Bandet som alltid lyckas hitta vägen från mina öron till mitt hjärta genom att verkligen ha känslorna utanpå musiken. RVIVR värmer vid ensamhet, men kan samtidigt också riva upp stora sår av saknad och desperation. Själva essensen består svettiga hjärtan som angränsar till både den politiska punken och den mer personliga emorocken. Inte ett öga torrt, och inget inre oberört.

RVIVR: BandCamp


Arms Race - Gotta Get Out#3. Arms Race – Gotta Get Out 7″
Skitig engelsk arbetarklass-hardcore när den är som bäst. Vi snackar krogslagsmål, slitna jeansjackor och våldsamma politiska diskussioner kring matbordet. Arms Race är en friskt fläkt av smuts som trots sin aggressiva och sluddriga framtoning ändå lyckas med bravaden att vara hyfsat lättillgängligt.

Arms Race: BandCamp


Night Fever / Hårda Tider - Split#4. Night Fever / Hårda Tider – Split 12″
Den ofrånkomliga splitskivan mellan Hårda Tider och Night Fever damp äntligen ned under året, och naturligtvis är det något av det bästa man har hört. Särskilt Hårda Tider glänser lite starkare än tidigare i och med kraftpaketet till låt vid namn Född ADHD. Energin, råheten och känslorna haglar tätt från båda banden, precis som sig bör och som vi vant oss vid.

Night Fever: BandCamp Hårda Tider: BandCamp


DiE - Vexed#5. DiE – Vexed 7″
Från England kommer DiE, men de låter samtidigt som om de härstammade från Boston på 80-talet. Rått och ärligt hardcorestök utan några som helst krusiduller. Dö lycklig med DiE i öronen.

DiE: BandCamp


Frau - Punk is My Boyfriend#6. Frau – Punk is My Boyfriend 7″
Kreativitetsstök utan dess like! Frau följer inga som helst regler eller låtstrukturer utan befriar punken från det oket och släpper lös antingen din värsta mardröm eller din nya favoritskiva. Det finns inget mellanläge när dessa spattiga kreationer väl nåt dina öron.

Frau: BandCamp


Urbanoia - Psykisk Terror#7. Urbanoia – Psykisk Terror 7″
Om man gillar US hardcore som baseras på avloppsvattnet från alla replokaler från Washington till Cleveland under 80-talet, så kommer Urbanoia troligtvis inte att göra något annat än att sätta ett leende på dina läppar. Tryck på play, håll käften och mys.

Urbanoia: BandCamp


Damaged Head - S:T#8. Damaged Head – S/T 12″
Man behöver inte nämna de här medlemmarnas bakkatalogsmeriter, för Damaged Head står stadigt med fötterna i sin egen avföring. De är pissförbannade och har hardcorepunk i blodet på ett nästintill religiöst sätt. Om ditt hjärta slår i punktakter så har du har troligtvis redan hört dem, men det skadar inte att lyssna igen. Och igen.

Damaged Head: BandCamp


Ajax - S:T#9. Ajax – S/T 7″
Med en sångare som låter som en genomilsken kedjad hund som gör allt för att slita sig fri, så är det ändå de sylvassa och Poison Idea-minnande riffen som kramar om hjärtetrakten på den här senaste Ajax-given. Att trummorna är burkiga och samtidigt perfekta är allt du behöver veta för att springa till närmsta punkdistro och plocka på dig den här plattan. Nu!

Ajax: BandCamp


Protester#10. Protester – S/T 7″
Bara omslaget är tungt nog för att vilja hugga tag i den här moderna klassikern. Vi snackar bakgårdsslagsmål, replokalsspelningar och utslagna tänder, för Protester är essensen av den där smutsen som gjorde att vi alla attraherades till hardcorepunk från första början.

Protester: BandCamp


Bubblare:

  • Lastly – Crazy Fucked Up Deadly Local 7”

Hej då 2014 och gott nytt musikår 2015, önskar Lukinzine!