Tag Archives: Black Star Foundation

The Way They Run – Safe Haven

The Way They Run - Safe HavenBolag/Distributör: Black Star Foundation
Utgivningsår: 2013
Format: 7″
Betyg: 6/10


På pappret låter The Way They Run utan tvekan som något som borde kunna flirta sig in i vilken svensk hardcorepunkares hjärta som helst. Med medlemmar från Anchor, Guilty och Atlas Losing Grip är det nästan givet att det i alla fall blir intressant, åtminstone någonstans under den musikaliska resans gång. Nu är inte det här varken hardcore eller melodisk punk, så medlemmarnas tidigare eskapader är med andra ord ute och går på tunn ny is, och sådant mod kan naturligtvis bara applåderas.

Det inledande spåret Eyewitness är starkt och påminner i sina bästa stunder om Hot Water Music, med sin tyngd, melodi och framför allt sina känsloyttringar. Här kommer bandet väldigt nära det som var emoscenens styrka under 90-talet, när ord och musik var så pass naket och närgånget att ingen kunde motstå sig lyxen att verkligen våga känna. Tyvärr faller den här känslan helt bort i den nästkommande låten, For us drifters, som känns väldigt spretig och stöter bort mer än bjuder till. Lite samma känsla får man även av Between wages, som dock har den bästa texten på EP:n. Som tur är räddas man av avslutande och otroligt medryckande Crossbearer, som tillsammans med Eyewitness ändå bevisar att The Way They Run är något på spåren.


The Way They Run: Blogg Facebook BandCamp Spotify


Fights & Fires – We Could All Be Dead Tomorrow

Fights & Fires - We Could All Be Dead TomorrowBolag/Distributör: Blackstar Foundation
Utgivningsår: 2013
Format: CD
Betyg: 6/10


Fights & Fires lirar svängig hardcorepunk med rocktendenser som för tankarna till band som Every Time I Die och The Bronx, och även om de kanske inte når ända fram till dessa storheter så träffar de både mag- och hjärtetrakten flera gånger om. Sångaren Philip Cox har den där hesa raspen som understryker stavelserna han yttrar på det där perfekta sättet som bara dryper rock n’roll och attityd. Det är också just rocken killarna de facto lutar sig mot mer än tung hardcore, vilket i det här fallet får det att kännas både genuint och tillfredsställande.

Intensiteten finns i de flesta av låtarna, och kanske är det också den som gör att man inte alltid märker att helheten ibland känns lite likriktad. Man har nämligen inte tid att alltid känna efter mer än att man hinner tänka ”Yeah!”, och nicka välmenande mot högtalarna samtidigt som händerna går loss de fiktiva trummorna som fram tills alldeles nyligen var ens egna lår. Visst, det här är ganska bredbent men kommer ändå att passa både underjordsdyrkare som de som är mer välbevandrade i mittenfåran, och bara det är antagligen en bragd i sig. Fights & Fires är med andra ord värda att kolla upp redan idag.


Fights & Fires: Hemsida Facebook Spotify


Preacher and Bear – The Storm Has Come

BSF051_mint_pack.inddBolag/Distributör: Black Star Foundation
Utgivningsår: 2013
Format: CD
Betyg: 7/10


Den Göteborgsbaserade duon Preacher and Bear har utvecklats rent låtskrivarmässigt på sitt andra album The Storm Has Come, men det är fortfarande folkmusiken som  är  i fokus.  Elins röst är full av känslor, styrka och bräcklighet, vilket passar historieberättandet perfekt. Man vill smaka på varje ord, förstå innebörden och sedan få äran att tolka allting själv. Musikaliskt befinner sig bandet någonstans där folkmusiken sträcker sig efter americanan, och det går inte att komma ifrån hur hela upplägget känns mer amerikanskt än svenskt.

Jag tänker både på Wovenhand och Old Kerry McKee som på något sätt silats genom lite Chris Wollard och Addison Burns, vilket såklart innebär att även countrymusiken ligger och lurar på hela upplägget. Styrkan ligger dock i Elins röst, som är den som trollbinder och hänför i balansen mellan kraft och hopplöshet. Variationen finns även där utan att spreta, och i låtar som Golden sound och Lights har Preacher and Bear alla mina sinnen i sitt grepp. The Storm Has Come är ett övertygande album, och man behöver inte spela det flera gånger utan det sitter där direkt. Det ska verkligen bli spännande att se var bandet tar vägen efter det här.


Preacher and Bear: Hemsida Facebook BandCamp Spotify


Holmes – Burning Bridges

Bolag/Distributör: Black Star Foundation
Utgivningsår:
2012
Format:
CD
Betyg:
7/10


Varje gång ett nytt Holmes-album ramlar in blir jag både ivrig och nervös. Jag har hyllat bandet varje gång, som ett av Sveriges bäst bevarade hemligheter, och när de turnerade med Declan de Barra var det som en mindre dröm för min del. Nervositeten infinner sig för att jag vet att man inte alltid kan göra bra skivor, och att det någon gång måste dyka upp en snedsteg eller två. Burning Bridges är det snedsteget, för här saknas något och det skär ordentligt i hjärtat.

Missförstå mig rätt nu, för Burning Bridges är ett bra album och blir bara blekt i jämförelse med just andra Holmes-album. I vanliga fall brukar låtarna lämna ett sådant eftertryck att man nästan kippar efter andan och känner att man blivit känslomässigt överstimulerad, men den här gången infinner sig dessa stunder med mycket större mellanrum och blir därför fullt hanterbara. Fortfarande målar Holmes upp själva definitionen av det mänskliga känslolivet och känsloarvet, för det här är vackert, naket och så skört att man knappt vågar röra sig under skivans 43 minuter. Man vill blunda, andas och bara låta allting skölja över en, och därför är det synd att många spår saknar den känslomässiga tyngd som hela tiden varit synonymt med Holmes. I låtar som All I had in store och Debris är däremot allt precis som det ska. Underbart.


Holmes: Hemsida Facebook BandCamp Spotify


pg.lost – Key

Bolag/Distributör: Black Star Foundation
Utgivningsår:
2012
Format:
CD
Betyg:
8/10


På sin tredje fullängdsutflykt känns Norrköpingsbandet pg.lost lite mer lågmälda och försiktiga, samtidigt som tyngden i många låtar förmedlar helt nya känslor. pg.lost är fortfarande bland det bästa vi i Sverige har att erbjuda i postrock-väg, och när de i låtar som inledande Spirits stampede redan har mig övertalad och övertygad, så vet jag att den här resan kommer att bli kort medan upplevelsen kommer att vara så mycket längre än vad musiken sträcker sig.

Musiken är som vanligt varierande medan låtstrukturerna är storartade i det lilla och det organiska. Ni vet den där helheten som skapar bilder, som kittlar nerver och som får en att känna att allting kommer att bli OK även om man befinner sig i det mest personliga av helveten? Så låter pg.lost, och så målar de min värld. Det kan vara produktionen som hela tiden är övertydlig, oavsett om det gäller magnifika crescendon eller lågmälda samt utdragna melodislingor. Varje ljudsekvens på sin exakta plats verkar nämligen vara den röda tråd som pg.lost eftersträvar, och visst lyckas de. Ännu en gång. Lyssna bara på låtar som Terrain och avslutande Weaver, så vet du precis vad det är jag menar.


pg.lost: Facebook Spotify


Nytt från Yersinia

Uppsalabandet Yersinia har varit väldigt kryptiska när det gäller sin kommande EP Fraktaler. De har, utan att vitsa till det för mycket, endast erbjudit oss just fraktaler från den, och aldrig riktigt vilja avslöja vad som väntar oss när plattan väl släpps den 11 maj. Idag skruvade de dock bollen totalt, och släppte en hel låt, så passa på att lyssna ordentligt för vem vet om de ångrar sig och tar tillbaka den igen?