Bolag/Distributör: Ny Våg/Deathwish
Utgivningsår: 2013
Format: LP
Betyg: 6/10

Att släppa en AC4-skiva i svallvågorna av Refuseds bejublade återförening känns nästintill taktiskt utstuderat, och att sedan även få det amerikanska bolaget Deathwish att hoppa på tåget gör knappast den här smällkaramellen mindre explosiv.  AC4 är Västerbottens landskapskod, och det är där bandets rötter och stolthet tar avstamp när de med knutna nävar, patronbälten och 90-tals-tatueringar målar upp en bitter samt svartvit världssyn som helt enkelt borde brännas ned till grunden för att sedan kunna byggas upp på nytt i en bättre  och rättvisare skepnad.

Trots att bandet har bytt ut David Sandström mot Christoffer Röstlund Jonsson på bas, så är skillnaden inte märkbart stor jämfört med debuten, utan här är det fortfarande Jens trummande och Karls gitarrspel som är det som gör att skivan sticker ut. Dennis sång är förvisso bättre än tidigare, men låter bäst i de riktigt snabba dängorna när han inte behöver hålla ut skriken för i just sådana fall lämnar han en hel del att önska. Jag gillar att det finns något Motörhead-aktigt i upplägget, som att de tagit det smutsiga rockriffandet och slängt in det i en kavalkad av klassisk 80-tals-hardcore, vilket såklart alltid fungerar. Bäst blir det i höghastighetsattacker som Don’t belong eller I won’t play along, där särskilt den sistnämnda sticker ut nacken något mer än övriga spår. Ett plus i kanten delas det även ut för att texterna är väldigt basala och repetitiva, vilket gör att de fastnar på ett helt annat sätt än vad t.ex. Refuseds mer utstuderade alster lyckas med.

AC4: Facebook BandCamp Spotify