Tag Archives: Refused

Intervju: Emperor X

Intervjuserien med de band och artister som uppträder på Teater Trixter nu på lördag den 12 april har kommit till sin ändstation. Emperor X kommer från Amerika  och tar bussen till Göteborg från Berlin för att avverka endast en spelning i landet och sedan fara vidare mot oanade musikaliska äventyr. Han är artisten som man som publik aldrig riktigt vet vad som väntar, då han framför sin musik på olika sätt vid nästintill varje konserttillfälle. Med andra ord vet vi inte vad som händer på lördag i Göteborg, men genom den här intervjun får vi i alla fall veta lite om vad man kan sysselsätta sig med på långa bussresor, internets betydelse för mänskligheten och vad Emperor X egentligen vet om Sverige.

Emperor X

Vilka ljud tycker du är mest inspirerande när du skapar en ny låt?

– Jag behöver att det är dödligt tyst när jag ska till att skriva. Tystnad och ensamhet. Eller om vi ska vara tydliga in absurdum, så kan inspiration komma från knappt hörbara ljud i en lugn byggnad så som t.ex. knarrande träbjälkar, skramlande rör, dörrar som stängs på andra sidan av en nästintill övergiven lagerlokal eller en berusad zombie som kastar en flaska på tegelväggen utanför.

Bruset är egentligen inte en del av processen för mig, jag behöver bara det högfrekventa ljudet av mina egna nervceller som utfodring. En helt ekofri isoleringscell skulle med andra ord vara en  idealiskt skrivmiljö för mig, så länge som jag kunde lämna den när jag kände för det.

Om jag har förstått det hela rätt så turnerar du helt på egen hand, och tar bland annat en buss från Berlin för att göra en enda spelning i Sverige?

– När man turnerar är man är aldrig, aldrig, aldrig helt ensam, och särskilt inte när du turnerar med hjälp av kollektivtrafiken. Folk älskar att få nya vänner, så desto mer ensam och behövande personen i fråga är desto mer angelägna är människor i dess omgivning att prata. När jag reser träffar jag en hel del av det som en optimist skulle kalla ”karaktärer” och en pessimist skulle kalla ”sociopat-strövare”.

Skulle du rekommendera den här sortens turnéer till andra?

– Jag skulle inte rekommendera att göra det jag gör till någon. Jag har sakta men säkert, under det senaste decenniet, kommit fram till att man endast  kan uppleva livet som en turnerande musiker om det finns ett tvångsmässig hårdkokad ostoppbar drivkraft . Om det är ett val så borde valet alltid vara nej.

Med det sagt, om man nu verkligen tror på det man gör, i sin historiska nödvändighet och inte bara utifrån att det känns bra att “uttrycka sig själv”, vilket jag tycker är en hemsk egoistisk narcissistisk motivation, då finns det inget val att göra och viktigast av allt ingen skuld. Det är det som är glädjen och skräcken av mänskliga villkor, att vi inte kan veta om det vi känner oss drivna att göra är det rätta förrän det de facto redan är gjort. Vi kan sträva efter det, vi kan beräkna det in i minsta detalj, vi kan hoppas och be, och om vi gör vårt bästa så gör vi troligtvis alla dessa saker på en och samma gång. I slutändan är ändå resultaten okända och det är varje individs egna ansvar att själva bestämma huruvida de ägnar sina liv till en konstart är värt besväret.

Emperor X

Men vad är det då  som i slutändan gör det hela värt det?

– För mig är det vetskapen om att ingen annan än jag någonsin kommer att sjunga mina låtar för folk. Efter att ha haft turen att lista ut hur man skriver låtar är jag på något sätt skyldig musikertraditionen att våldsamt och obarmhärtigt driva mitt arbete till sin maximala utvecklingsgräns innan tidens klockor hinner ifatt mig. Tillfredsställelsen i  veta att jag gör just det är det som gör det värt det i slutändan.

Jag bör tillägga att det naturligtvis är extremt roligt också. Att vakna upp yrande på ett tåg, fumligt stoppa in linserna i ögonen och inse att man har de dimbesöljade Alperna utanför fönstret. Eller att vakna upp på en buss på väg genom Danmark för att inse att motorvägen är borta och att man är på en båt mot Kattegatt omgiven av inget annat än havet. Det bästa är nog ändå att vakna i en främlings hus vars katt hoppar upp på dig samtidigt som det luktar nygräddade pannkakor från nedervåningen. Dessa saker kompenserar definitivt alla de tomma ögonblicken när du känner att rymdens vakuum närmar sig, och det som känns som att hela världen bara består av främlingar. Tricket är att se till att dessa stunder händer ofta nog att du fortfarande kan, på det hela taget, ärligt kan påstå att du faktiskt har roligt. Så fort det slutar vara roligt, det är då ens hantverk kommer att börja bli dåligt.

Vad sysselsätter du dig med under dessa oändliga bussresor?

– Ha! ”Oändliga”. I Europa är den längsta transportsträckan jag någonsin haft kanske åtta eller nio timmar, vilket egentligen är ingenting. I USA har jag tillbringat så länge som tre dagar i sträck på en buss, så du förstår att det i jämförelse är en barnlek. Det finns egentligen inget du kan göra för att göra saker acceptabla på en sådan resa. Böcker hjälper typ under den första dagen, att sova fungerar kanske för de två första dagarna, men därefter bli liksom livet bara en rad av obekväma stunder.

I slutändan är det hela som ett frivilligt fängelse där du får vara i en ny stad på varje gång du blir frisläppt. Äsch, man ska inte gnälla, jag har gjort några ganska coola saker på bussen så som texter, teckningar, essäer och så vidare. Men det krävs en strikt disciplin för att inte försvinna ut i tomheten  på just de extremt långa turerna. Tänk dig själv att sitta instäng i en konservburk vars motor sprutar ut kolmonoxid som sipprar in i passagerarutrymmet. Lägg sedan till att det på en full buss är runt 50 till 60 personer som andas, svettas och luktar olika saker, vilket gör att syrehalten sjunker samtidigt som koldioxiden ökar. Vill man med andra ord inte förlora tre dagar av sitt liv under en sådan bussresa är det oerhört viktigt att gå av bussen vid varje tillfälle som ges. Viktigast är egentligen att helt undvika för långa turer, och en välplanerad turné behöver egentligen inte ha det. Jag har gjort några planeringsmisstag i mitt förflutna, och det är den enda anledningen till jag har behövt gå igenom sådana här resesituationer. Det går med andra ord att undvika.

Jag antar att internet kan vara ett tidsfördriv på just långa resor, men har internet i stort gjort livet enklare eller tvärtom?

– Det här är frågan som vår tid verkligen brottas med. Vi kommer nog inte veta svaret förrän de rensar bort spillrorna efter världskriget som kommer gå under namnet Datakriget.

Hmmm, för mig personligen har det egentligen gjort livet enklare. Jag är ganska säker på att en nischad publik som den som dras till min musik hade haft svårt att hitta mig med hjälp av traditionellt drivna skivbolag, som konstnärer använde sig av på 1960-talet. Å andra sidan, hade man lyckats hamna på ett specifikt skivbolag på den tiden så hade det antagligen rullat på ändå, så vem vet? Ta den här Göteborg-spelningen som exempel, den sker ju enbart för att vi började snacka över internet, och det är ju svårt att argumentera emot en sådan konkret fakta. I slutändan är det är svårt att argumentera mot sådan konkret fakta, eller hur?  Jag tror dock att det finns ett sätt skapa musik och få den att nå en publik oavsett rådande omständigheter och tidsera. Internet är med andra ord tvådelat, ibland bra och ibland dåligt. Det är svårt att vara mer specifik än så.

Emperor X

 Vad känner du till om Sverige egentligen?

– Jag önskar att jag visste mer. Ett bra svar kanske skulle vara att bara helt fritt associera och se var jag hamnar. OK hjärnan, gör dig redo! Klara, färdiga, gå – Sverige!

Jag känner till Refused, The Knife, upploppen i Stockholm, Nobelpriset och det faktum att det uppkom eftersom herr Nobel uppfann dynamiten och på grund av det led av enorma skuldkänslor. Jag vet att Göteborg är den coola unga staden, Malmö är en förort till Köpenhamn och att det i Stockholm är det svårt att få spelningar.

Jag har koll på Teenage Engineering och hur deras världsomskapande kreation OP -1 förändrade hur jag tänkte kring musik för all framtid. Jag vet även att Avicii är irriterande att höra om och om igen i gallerior över hela världen, men också att han verkar vara en genuint supertrevlig kille. Samma sak gäller gruppen med det otroligt roliga namnet Swedish House Mafia. Naturligtvis måste jag även nämna IKEA, eftersom de sedan tidernas begynnelse har lurat på amerikanerna sin hyperkapitalistiska version av den svenska kulturen.

Annat jag kommer på är Volvobilar och den svenska kocken i Mupparna som gjort att väldigt många amerikaner tror att det han säger faktist är svenska. ABBA, Män Hatar Kvinnor, skandinavisk socialism och tåg. Typ.

Jag får också för mig att det finns en beundransvärd utbildningsnivå i alla de skandinaviska länderna i allmänhet, att svenska människor vet mer om USA på ett mer nyanserat och mindre stereotypt sätt än amerikaner t.ex. vet saker om Sverige. Den absurda kejserliga dominansen av den amerikanska kulturexporten berättar ju sin egen berättelse, så jag är säker på att även ni har en del udda uppfattningar om hur det vardagliga livet ser ut i USA men samtidigt tror jag att ni har bättre koll på oss än vi har koll på er, vilket är synd.

Dina texter känns väldigt genomtänkta, så en fråga om skrivprocessen och var inspirationen kommer från känns mer än nödvändig?

– Tack! Texter kommer för mig från ett stort antal källor, men framförallt så läser jag väldigt mycket och är nyfiken på vad som händer med mig och människor jag älskar. Mina texter, och jag vill vara väldigt tydlig här, är väldigt formbara när det kommer till deras betydelse. De består av specifika referenser och abstrakta formationer som folk sedan kan använda i sina egna liv. Massor av människor skriver och berättar att en sång verkade perfekt skriven för dem i deras liv, men sedan kan de fortsätta med att berätta helt skilda historier utifrån samma låt. För mig blir det ett bevis på att mina texter åtminstone kan betyda något väldigt personligt och samtidigt väldigt olika saker från person till person.

Frågor om den här processen är förmodligen den största glädje jag får från att göra musik och skriva ner ord. När det gäller att se dem som ”väl genomtänkta” så uppskattar jag din bedömning, men min process är allt annat än välplanerad. Visst, jag gör en del förberedelsearbete, men när jag ska lägga sång till en melodi börjar jag med djurliknande läten som kanske vid tredje tagningen börjar transformeras till någon form av ord. Vid fjärde passet börjar jag fundera på hur jag ska få ihop allt och det är egentligen då det verkliga arbetat börjar. Massor av människor är smartare än jag och har mycket mer sammanhängande saker att säga om var deras poesi kommer från. Ordens betydelse är inte helt klarlagda ännu, och att be en poet förklara sitt verk blir i slutändan som be någon beskriva sitt utseende i en värld utan speglar.

Emperor X

Varför kallar du dig Emperor X?

– Det kommer från samma ställe som mina texter gör. Det kommer från en lägenhet i Nashville någon gång runt 1998, när jag försökte namnge en samling låtar samtidigt som jag under den perioden läste väldigt mycket av Isaac Asimov. Jag får många frågor om just namnet, och jag försöker distansera mig från tanken att det är någon form av superhjälte-alter ego. Det lät bra och rätt helt enkelt för just den samlingen av låtar, så efter det så hängde namnet bara med, mest för att det såg häftigt ut på t.ex. flygblad. Alla som har träffat mig får gå i god för det faktum att namnet har lite av en konstig obalans med hur min verkliga personlighet är. Namnet har också lett till en del olyckliga missförstånd om vilken genre jag tillhör, vilket ibland kunde leta till att jag bokades till diverse metalspelningar, och det kunde ju bli lite pinsamt.

Vad har du för förväntningar på spelningen i Göteborg den 12 april?

– Jag har ingen aning om vad som väntar, men allt jag läst om Göteborg verkar kul, och showen verkar ordnas av och runt människor som är mycket trevliga och har bra smak när det kommer till de andra banden som de bokar, så jag ser verkligen fram emot det. I mitt inre öga ser jag ett medelstort rum, mjuk LED-belysning, ett litet PA, en samling riktigt fina och fördomsfria människor och kanske att lokalen även ligger i en ungdomlig och kulturälskande del av staden, med mycket fastklistrade flygblad med revolutionära begrepp i stora svartvita bokstäver. Egentligen har jag ju ingen som helst aning, men jag har spelat på de mest märkliga platser så jag vet inte varför jag ens ska försöka förutse hur något ser ut.

Vad kan publiken förvänta sig av dig?

– Jag gör lite olika saker från kväll till kväll. Ibland kör jag allt akustiskt, medan i andra stunder så drar jag fram min OP-1 för att göra beats, tonsekvenser eller kanske en melodisk freestyle. Ibland kan jag koppla in en gitarrförstärkare och spela en bastrumma med mina fötter och samtidigt bara skrika massor. Vem vet? Vi ses där helt enkelt!

Vem är din favoritkejsare genom alla tider?

– Jag önskar att jag visste tillräckligt om historien för att vara säker på att ge dig ett bra svar. Från toppen av mitt huvud, skulle jag nog säga med Haile Selassie.

Tack för intervjun, och du, vi ses på lördag!

– Yeah, vi ses i Göteborg!


 Emperor X: Hemsida Facebook BandCamp Spotify


AC4 – Burn the World

AC4 - Burn the WorldBolag/Distributör: Ny Våg/Deathwish
Utgivningsår: 2013
Format: LP
Betyg: 6/10


Att släppa en AC4-skiva i svallvågorna av Refuseds bejublade återförening känns nästintill taktiskt utstuderat, och att sedan även få det amerikanska bolaget Deathwish att hoppa på tåget gör knappast den här smällkaramellen mindre explosiv.  AC4 är Västerbottens landskapskod, och det är där bandets rötter och stolthet tar avstamp när de med knutna nävar, patronbälten och 90-tals-tatueringar målar upp en bitter samt svartvit världssyn som helt enkelt borde brännas ned till grunden för att sedan kunna byggas upp på nytt i en bättre  och rättvisare skepnad.

Trots att bandet har bytt ut David Sandström mot Christoffer Röstlund Jonsson på bas, så är skillnaden inte märkbart stor jämfört med debuten, utan här är det fortfarande Jens trummande och Karls gitarrspel som är det som gör att skivan sticker ut. Dennis sång är förvisso bättre än tidigare, men låter bäst i de riktigt snabba dängorna när han inte behöver hålla ut skriken för i just sådana fall lämnar han en hel del att önska. Jag gillar att det finns något Motörhead-aktigt i upplägget, som att de tagit det smutsiga rockriffandet och slängt in det i en kavalkad av klassisk 80-tals-hardcore, vilket såklart alltid fungerar. Bäst blir det i höghastighetsattacker som Don’t belong eller I won’t play along, där särskilt den sistnämnda sticker ut nacken något mer än övriga spår. Ett plus i kanten delas det även ut för att texterna är väldigt basala och repetitiva, vilket gör att de fastnar på ett helt annat sätt än vad t.ex. Refuseds mer utstuderade alster lyckas med.


AC4: Facebook BandCamp Spotify


Dokumentär: Refused Are Fucking Dead

Nu när Refused de facto gått i graven igen efter ett kort uppvaknande så är det på tiden att påminna oss själva om vad som egentligen hände när killarna som hade hela världen för sina fötter bestämde sig för att kasta in handduken. I dokumentären Refused Are Fucking Dead, som kom 2006, får vi följa bandet under deras sista turné tillsammans ända fram till uppbrottet 1998.

Refused

Abhinanda, Final Exit och Refused live i Umeå 2012

Efter att Refused hade avslutat en bejublad konsert på Exel Arena i Umeå, så bjöd de upp till efterfest på Fabriken tillsammans med inga mindre än Abhinanda och Final Exit. Här nedanför får alla nu chansen att uppleva en 2012-version av 90-talets glansdagar, och den enda skillnaden är egentligen bara ölflaskorna och mobiltelefonerna.


Refused / Final / Exit / Abhinanda

Video: Refused live i Umeå 2012-12-15

Det var ingen speciellt lång tidsfråga det handlade om innan det skulle börja poppa upp videoklipp från den sista Refused-spelningen i Umeå igår, och här nedanför följer en spellista med en rad av just sådana videoklipp. Det ryktas även att det under kvällen kommer att dyka upp en hel del videor från efterfesten där akter som Abhinanda, Redd Kross och Final Exit uppträdde.


Refused